Intervall

I musikteori innebär intervall avståndet mellan två toner som spelas samtidigt eller i följd. I de sammanhang där det är viktigt att skilja dem åt definierar man den förra som ett harmoniskt och det senare som ett melodiskt intervall.

Det finns många sätt att räkna ut förhållandet mellan två tonhöjder. Inom akustiken är deras frekvensförhållande det väsentliga. När man pratar om olika sätt att stämma instrument beskrivs intervall vanligen i cent, där en oktav är exakt 1200 cent och ett liksvävande halvtonsteg är 100 cent.

Inom musikteori är det dock vanligast att intervall mäts utefter hur många halvtonsteg och skalsteg som skiljer tonerna åt.

Intervallnamn

Intervallens benämningar är hämtade från de latinska ordningstalen och beskriver hur många skalsteg de innefattar:

Det finns också namn på intervall som är större än en oktav:

För att spara plats kan man förkorta intervallnamnen till siffror: prim = 1, sekund = 2, osv.

Räkna och addera intervall

När man bestämmer intervallets namn räknar man alltid det första skalsteget. Därför är intervallet c-e en ters, eftersom c=1, d=2 och e=3. Detta får sedan konsekvenser när man lägger intervall på intervall, t.ex. tersstaplingen som utgör ett ackord. Vid just addition räknar man litet annorlunda, eftersom den lägsta tonen alltid räknas som "1". På så sätt blir intervallet "ett steg mindre" än man skulle kunna tycka. Om man lägger ihop två sekunder får man inte en kvart utan en ters. Lägger man ihop två terser får man inte en sext, utan en kvint. (2 + 2 = 3. 3 + 3 = 5.)

Intervalltyp

Efter att man kommit fram till intervallets storlek skall man bestämma dess typ. Detta gör man genom att ta reda på hur många halvtonsteg som intervallet innehåller. Eftersom den diatoniska skalan innehåller både halva och hela tonsteg kan intervall förekomma i två eller fler former:

När man räknar halvtonsteg räknar man inte den första tonen! Intervallet c-e är en ters eftersom det innehåller tre skalsteg: c=1, d=2 och e=3. Det är en stor ters eftersom c=0, ciss=1, d=2, diss=3 och e=4 halvtonsteg.

Som du kan se i tabellen ovan finns de enklaste intervallen endast i en endaste grundform, medan sekunden, tersen, sexten och septiman är antingen stora eller små. Prim, kvart, kvint och oktav kallas rena intervall. De kan aldrig bli stora eller små. Inte heller kan en sekund eller ters (etc.) bli rena.

Altererade intervall

När någon av tonerna (eller båda) ändras med ett tillfälligt eller fast förtecken kan antalet halvtonsteg mellan tonerna förändras. Man säger då att intervallet har blivit altererat.

Ett rent intervall blir förminskat när man sänker det och överstigande när man höjer det:

Ett litet intervall som höjs med ett halvtonsteg blir stort. Höjs det ytterligare blir det överstigande.

Ett stort intervall som sänks med ett halvtonsteg blir litet. Sänks det ytterligare blir det förminskat.

Här ser vi ett exempel på hur ett stort/litet intervall växer från förminskat till överstigande:

Märk väl att det är samma sak att dra ifrån ett höjningstecken som att lägga till ett sänkningstecken, och tvärtom. Intervall växer genom att man höjer den övre tonen och/eller sänker den lägre. På motsvarande sätt krymper de genom att man sänker den övre tonen och/eller höjer den lägre.

Förminskade och överstigande intervall som altereras ytterligare blir dubbelt förminskade/överstigande, sedan trippelt, osv. Ett litet/stort intervall kan fortfarande aldrig bli rent, och vice versa.

Intervall och enharmonik

När man blandar in altererade intervall finns det många sätt att notera vad som på ett instrument med liksvävande temperatur kommer att låta exakt likadant. Här är en tabell över intervall som förekommer förhållandevis ofta i verklig musik:

Den här tabellen går att utvidga till oändlighet genom att lägga till alla typer av altererade intervall, enkla, dubbla såväl som trippla. På så sätt får man en hel uppsjö av enharmoniskt likvärdiga intervall – av föga mer än akademiskt intresse. Till exempel gå det att skapa en trippelt förminskad ters mellan cississ och essess, eller en förminskad sekund mellan ciss och dess. Båda dessa intervall klingar unisont på ett liksvävande instrument. Men eftersom de underliggande stamtonerna är c-e respektive c-d kan intervallen aldrig betraktas som annat än en ters respektive en sekund.

Om man å andra sidan spelar intervallet c-e på ett musikinstrument är det inte mer än två toner på fyra halvtonstegs avstånd. Tills man ger dem ett sammanhang – ett ackord, en skala, en tonart – skulle c lika gärna kunna vara hiss eller dessess, och e lika gärna fess eller dississ. Intervallet skulle därmed kunna vara vad som helst från prim till kvint. Det är mer sannolikt att det är just den stora tersen c-e än något annat, men utan ett konkret sammanhang går det inte att säga.

Intervallomvändning

Om man transponerar en av tonerna inom ett intervall så att den lägsta blir den högsta, eller tvärtom, sker en omvändning:

Intervallklass

Som du märker tenderar intervall att existera i avskilda par som har liknande egenskaper. Prim och oktav kan sägas vara två aspekter av samma intervall, likadant med kvarter och kvinter, sekunder och septimor och terser och sexter. Av den här anledningen väljer musikvetare ibland att kalla dem för intervallklasser snarare än intervall. Precis som med tonklasser struntar man i register – vilken ton som är högre och vilken som är lägre – och beräknar i stället bara det kortaste möjliga avståndet mellan två toner.

Omvändning av intervalltyp

Vid omvändning blir små intervall stora och tvärtom; förminskade intervall blir överstigande och tvärtom. Rena intervall förblir rena:

Tritonus

Den förminskade kvinten/överstigande kvarten mellan h och f är det enda intervall som uppkommer mellan stamtoner och inte är rent, stort eller litet. Detta intervall kallas för tritonus eftersom det sträcker sig över tre hela tonsteg.

Tritonus har många intressanta egenskaper. Det består av sex halvtonsteg, vilket innebär att det är en indelning av oktaven i två exakt lika stora delar. Det är också det enda intervall som förblir identiskt i omvändning. Eftersom det är exakt halvvägs genom oktaven (6 halvtonsteg av 12) är det också den största möjliga intervallklassen – den rena kvinten (7 halvtonsteg) omvänds till en ren kvart (5 halvtonsteg).

Att lära sig intervall

Musikteori och musicerande blir mycket enklare om man kan identifiera intervall omgående. Om någon säger h och fiss bör man instinktivt begripa att vederbörande pratar om en ren kvint. Detta gör det mycket enklare att bygga upp ackord och skalor. Men tro mig också när jag säger att efter en hel del studier och övning tenderar det att falla på plats av sig självt.

Om du är osäker, kom ihåg att det är alltid tillåtet att använda stödanteckningar, tumregler, fusklappar. Börja med att skala av höjnings- eller sänkningstecken och -suffix, och koncentrera dig på de underliggande stamtonerna. Intervallet h till f är vad? Räkna från h till f: h=1, c=2, d=3, e=4, f=5. H-f är en kvint, och därför kan h-fiss också någonsin bara vara en kvint. Om du kommer ihåg det föregående avsnittet så är h-f den enda naturligt förekommande förminskade kvinten. Höj f till fiss så har du en ren kvint.

Det går alltid att använda den följande tabellen och plugga intervall mellan stamtoner precis som man pluggade gångertabellen:

Förklaring:
R = ren
S = stor
L = liten
F = förminskad
Ö = överstigande