Fokus

Att fokusera innebär att justera skärpan mellan närbelägna och avlägsna motiv. På den följande bilden har objektivet fokuserats på kort avstånd, och avbildar då ett närbeläget föremål med skärpa:

Som du märker är den avlägsna bakgrunden suddig och diffus. Om man i stället fokuserar längre bort kommer det närbelägna föremålet att avbildas oskarpt:

Avståndsskala

Objektiv är ofta märkta med en avståndsskala, som alltså talar om för fotografen hur långt från kameran ett motiv befinner sig när det är i fokus. I det första exemplet kan det t.ex. se ut så här:

Om man i stället fokuserar längre bort ser det ut så här:

Måtten på avståndsskalan blir grövre och grövre ju längre fokuseringsavståndet blir.

Oändlighetsfokus

Från och med en viss punkt har skillnad i avstånd ingen mätbar effekt på skärpan: föremål avbildas skarpa oavsett avståndet från kameran. Detta kallas för oändlighetsfokus och betecknas på avståndsskalan med symbolen ∞, som syns ovan.

Närgräns

Närgränsen är det kortaste avstånd vid vilket ett objektiv kan fokusera på ett objekt och därmed avbilda det med skärpa. På objektiv med en avståndsskala går det att utläsa närgränsen direkt, eftersom det är det minsta avståndet som avbildas på skalan. På objektiv som saknar avståndsskala kan närgränsen i stället vara utskriven någonstans på objektivskalet:

Texten ∞–1.1 m/3.61 ft betyder att objektivet kan fokusera från oändligheten ända ner till 1,1 meter, vilket motsvarar 3,61 fot.

Det finns inga absoluta regler för vilka närgränser objektiv får ha, men generellt brukar kortare brännvidder ha kortare närgränser, och tvärtom. Man kan kanske räkna med 20-30 cm för vidvinkelobjektiv, 30-50 cm för normalobjektiv och upp till 5 meter för extrema teleobjektiv. Objektiv med särskilt kort närgräns kallas makroobjektiv:

Makro, avbildningsskala och arbetsavstånd

Definitionen av makrobilder är fotografier som är tagna vid en så hög förstoring att motivet avbildas i naturlig storlek eller större på negativet. (Och, i utökad betydelse, naturlig storlek eller större på bildsensorn.) Detta innebär i realiteten att motivet blir massivt förstorat när bilden visas på en datorskärm, eller till och med när det printas på ett traditionellt 15 x 10 cm papper. Bilden ovan föreställer några krossade valnötskärnor ovanpå glaserade morotsmuffins, och vid min skärmupplösning är de ungefär dubbelt så stora som i verkliga livet.

När motivet är lika stort på bildytan som i verkligheten säger man att objektivet har avbildningsskala 1 eller 1:1. Ett objektiv som inte är specialkonstruerat för makrofotografering har en längre närgräns, och kommer kanske inte närmare än en avbildningsskala på t.ex. 0,2x, eller 1:5. Vad detta innebär är att föremålet är endast en femtedel så stort på bildytan som i verkliga livet.

Definitionsmässigt handlar makrofotografering om en avbildningsskala på 1:1 eller mer, men i verkliga livet tenderar all fotografering mellan 1:1 och cirka 1:10 att inkluderas i begreppet. Vissa tillverkare kan mycket väl marknadsföra ett objektiv som "makro" fastän det kanske inte kommer närmare motivet än 1:4. Och i det motsatta fallet kanske ett välkonstruerat objektiv kommer så nära som 1:3 eller liknande utan att för den sakens skull benämnas makro.

Arbetsavståndet är avståndet mellan objektivets frontlins och motivet, och det har en särskilt viktig betydelse inom makrofotografering. Om man fotograferar levande motiv är det väsentligt att inte komma för nära insekten eller ormen, antingen för att man inte vill bli biten, eller för att man riskerar att aktivera varelsens flyktinstinkt och gå miste om bilden. Ett annat praktiskt hänseende är att med ett respektfullt avstånd till motivet har man också utrymme för ljussättning, vilket är A och O vid makrofotografering. Arbetsavståndet är en direkt funktion av objektivets brännvidd, givetvis i kombination med dess fysiska dimensioner, men ju längre brännvidd, desto mer arbetsavstånd.

Film- och fokalplan

Fokuseringsavståndet mäts från kamerans filmplan. Filmplanet indikeras alltid på kamerahuset med symbolen Φ och man kan visualisera det som en virtuell förlängning av bildytan i både bredd och höjd.

Fokuseringsavståndet är också ett plan: fokal- eller skärpeplanet. I teorin är fokalplanet exakt parallellt med filmplanet: om du fotograferar en plan yta avbildas kanterna med lika stor skärpa som centrum (förutsatt att ytan är exakt rätvinklig mot den optiska axeln). I realiteten är det dock svårt att få till ett helt platt skärpeplan, och därför kan hörnena i ett fotografi verka oskarpa.

Vissa objektiv kan vinklas i förhållande till kameran. Detta medför att skärpeplanet inte längre är parallellt med filmplanet, och används för att öka eller minska det upplevda skärpedjupet.