Bländare

Bländaren sitter i objektivet och är ett spjäll som består av fyra eller fler blad. Dessa blad är kopplade till en mekanism som gör det möjligt att justera storleken på den öppning som släpper in ljus i kameran. Därmed fungerar bländaren precis som ögats iris.

F-tal

Storleken på bländaröppningen anges aldrig som ett exakt mått i millimeter eller kvadratmillimeter. Bländaröppningen i sig är inget absolut uttryck för ljusstyrka, utan måste sättas i sitt sammanhang genom att ange dess diameter i relation till den aktuella brännvidden.

Man gör detta genom att stoppa in brännvidden och bländaröppningen i ett bråk, där brännvidden ersätts med 1 eller symbolen för brännvidd (f). På så sätt får man beteckningarna f/2.8 eller 1:2.8, som kallas för F-tal eller bländartal. (Dessa kan också förenklas till F2.8, F4, F11, osv., och så kommer jag hädanefter att göra i de här artiklarna.)

Det ovan avbildade objektivet är ett 50 mm objektiv som är inställt på bländartal F11. Eftersom f = 50 mm tar man 50/11 om man vill få den exakta bländarstorleken, som då blir 4,55 mm.

Om man i stället byter ut objektivet till ett 35 mm och ställer in även detta på bländartal F11 blir öppningen 3,18 mm, dvs. en dryg millimeter mindre. Ett 85 mm objektiv vid F11 har en öppning på 7,73 mm, alltså ca. 2 mm större. Men ljusstyrkan är i teorin densamma så länge som förhållandet mellan brännvidd och bländaröppning – i det här fallet 11 – förblir oförändrat.

Bländarsekvensen

Det finns en standardiserad sekvens med bländaröppningar. Denna utgår från F1 och för varje steg i sekvensen halveras bländaröppningens yta:

(F0.7) – F1 – F1.4 – F2 – F2.8 – F4 – F5.6 – F8 – F11 – F16 – F22 – F32 – etc.

Matematiken ser lite knepig ut eftersom bländaröppningen är rund. Om man dubblar diametern blir ytan fyra gånger större – som du ser är det två steg mellan F1 och F2, mellan F2 och F4, osv. För att dubblera eller halvera ytan multiplicerar eller dividerar man i stället med 1,4, som är kvadratroten ur 2. (Sedan avrundar man en aning; 11 är inte exakt 2 x 5,6, och så vidare.)

Objektiv är inte fastlåsta vid dessa hela steg, de kan också reglera bländaröppningen i halva eller tredjedels steg, eller kanske ännu mindre indelningar.

Maximal bländaröppning

Objektivets maximala bländaröppning anger hur ljusstarkt objektivet är, och är jämte brännvidden objektivets viktigaste egenskap. Därför refererar man ofta till optik genom att ange brännvidd och just den maximala bländaröppningen, på bilden ovan syns t.ex. ett 50 mm F1.8 objektiv (skrivs 1:1.8 på just det här objektivet). Vissa tillverkare väljer att sätta den maximala bländaröppningen före brännvidden: 1.4/50 mm, 2/35 mm, osv.

Den angivna bländaren är alltså den största, eller ljusstarkaste, bländare som är fysiskt möjlig att använda, då objektivhusets dimensioner sätter den gränsen. Självfallet går det också att använda mindre bländaröppningar, man är alltså inte låst till det bländartal som står angivet på objektivet.

Ljusstarka objektiv kallas ofta "snabba" objektiv, eftersom den större bländaren möjliggör fotografering med mycket kortare exponeringstider.

Variabel maximal bländaröppning

Det ovan illustrerade 18–55 mm zoomobjektivet har en variabel maximal bländaröppning på F3.5–F5.6. Detta betyder att objektivet vid 18 mm har en maximal bländaröppning på F3.5. Men när man ställer in objektivets längsta brännvidd sjunker ljusstyrkan till F5.6.

Ljusstyrkan tappas gradvis eftersom bländaröppningens relativa storlek (till brännvidden) blir mindre och mindre ju mer man zoomar in. I det här specifika fallet blir det F4 vid 24 mm och F5.6 vid 48 mm, med tredjedels steg inemellan.

Dyrare zoomobjektiv har en fast maximal bländaröppning, t.ex. 70–200 mm F2.8.

Minimal bländaröppning

Objektivets minsta bländaröppning, dvs. det största f-talet, diskuteras normalt inte, eftersom den sällan är kritisk. Se dock artikeln om skärpedjup.