Mer om skärpedjup

Diffraktion

Eftersom skärpedjupet ökar i takt med att man bländar ner (större F-tal, mindre bländaröppningar) kan det ligga nära till hands att tro att det vid någon punkt går att nå ett oändligt skärpedjup. Så är dessvärre inte fallet, och det har inte bara att göra med att ett objektiv bara går att blända ner till en viss punkt.

När man släpper in ljus genom en liten öppning dyker man i stället på ett fysikaliskt fenomen som kallas diffraktion. Diffraktion sker när parallella ljusstrålar passerar genom en liten öppning (såsom en bländare), där de sprids och stör ut varandra. Detta registreras på sensorn som oskärpa.

Vid vilken punkt som kamerans skärpa börjar försvinna på grund av diffraktion avgörs av två faktorer: bländaröppningens exakta storlek (brännvidd genom F-talet) samt de individuella pixlarnas storlek. Ju mindre och/eller fler pixlar på en sensor, desto mer sannolikt är det att diffraktion uppstår tidigt, t.ex. vid F8. På en kompaktkamera kan den kanske förekomma redan vid F2.8 eller F4.

Kalkylera skärpedjup

Om man känner till ett objektivs brännvidd, den aktuella bländaröppningen, fokuseringsavståndet samt bildytans storlek är det förhållandevis enkelt att räkna ut skärpedjupet. Det som gör kalkylen oförutsägbar är variablerna som fotografen inte råder över men som man ändå måste ta med i beräkningen:

• Fotografiets storlek
• Betraktningsavståndet
• Betraktarens synförmåga

(Eftersom jag inte vill tynga ner mina artiklar med ekvationer och inte har de erforderliga programmeringskunskaperna måste jag dessvärre hänvisa till någon av de andra fotosajterna på min länksida eller en Google-sökning på skärpedjupskalkylator eller depth of field calculator.)

Skärpedjupsskala

Som tur är finns det optiktillverkare som sköter det tänkandet åt en. Det främsta exemplet är skärpedjupsskalan. Detta är en kryptiska ansamlingen av streck och siffror som står präntad på objektivets ytterskal:

Skärpedjupsskalan är kalibrerad för att samverka med fokusskalan och visar grafiskt mellan vilka avstånd som skärpedjupet sträcker sig vid vissa givna bländaröppningar. På det ovan illustrerade objektivet finns markörer för skärpedjupet vid F11 och F22.

I exemplet ovan är objektivet fokuserat vid 2 meter. Läs nu av markeringarna med "11", alltså skärpedjupet vid bländare F11. Skärpedjupet sträcker sig från strax över 1,5 m till strax innan 3 m.

Om vi i stället byter bländare till F22 får vi använda den yttre skalan (mindre bländare = större skärpedjup!), och då sträcker sig skärpedjupet från ca 1,3 till 4,4 m. I och med att avstånden är fördelade logaritmiskt på fokusringen kan det ibland vara svårt att avgöra exakt skärpedjup i fot eller meter, framför allt när man närmar sig oändligheten.

Skärpedjupsskalan går även att använda på andra sätt. Om motivet har ett visst djup där alla element måste vara skarpa kan man fokusera på de närmaste och mest avlägsna objekten, notera fokuseringsavstånden, och sedan se på skärpedjupsskalan om det finns en bländare vars skärpedjup innehåller båda avstånden.

Det är också värt att notera att skärpedjups- och avståndsskalor blir mer och mer sällsynta. Påkostade zoomobjektiv kan ha en avståndsskala, men skärpedjupsskalan är svår att lösa praktiskt i och med att brännvidden är varierbar. Och även på fasta objektiv kan tillverkarna många gånger utelämna dessa skalor för att kapa kostnader.

Hyperfokalavstånd

Hyperfokalavståndet är det fokuseringsavstånd där skärpedjupet sträcker sig från halva det avståndet till oändligheten.

Anledningen till att man vill fokusera på hyperfokalavståndet snarare än oändligheten är att man vill få så mycket som möjligt i förgrunden skarpt:

Det ovan avbildade objektivet är fokuserat på oändligheten. Om vi läser på skärpedjupsskalan sträcker sig skärpedjupet från ca. 6 meter vid F11 och ca. 4 meter vid F22.

Däremot ser du att skärpedjupet på andra sidan sträcker sig bortom oändligheten. Detta är matematiskt omöjligt men bevisligen fotografiskt möjligt.

Vad det innebär rent konkret är att det är möjligt att ställa in objektivet på ett kortare fokuseringsavstånd. Då kommer oändligheten fortfarande att rymmas inom skärpedjupet. Skärpan på föremål vid oändligheten kommer inte att vara optimal, men skärpedjup handlar om acceptabel skärpa (som ändå varierar).

Det är förhållandevis enkelt att ställa in objektivet på hyperfokalavståndet så länge som det har en skärpedjupsskala samt indikatorer för den bländare som du vill använda. Vrid på fokusringen tills den bortre skärpedjupsgränsen överensstämmer med mitten på symbolen ∞:

Ovan är objektivet fokuserat på hyperfokalavståndet för F11. Den bortre skärpedjupsmätaren överensstämmer med oändlighetssymbolen, den närmre 5,4 meter. Hyperfokalavståndet är 10,8 meter. Jämför detta med oändlighetsfokus på den förrförra bilden, där skärpedjupet sträcker sig från 6 meter till bortom oändligheten.

Vid F22 är skärpedjupet större. Hyperfokalavståndet är 5,4 meter och skärpedjupet sträcker sig från 2,7 meter till oändligheten.

Skärpedjupskontroll

Kameran bländar ner till det inställda bländartalet först när bilden skall tas. Därför går det inte att se skärpedjupet i sökaren medan man komponerar bilden. För att lösa denna problematik har många kameror en knapp för skärpedjupskontroll.

Denna knapp bländar ner objektivet till det valda värdet, så att man själv kan se vilka föremål som ligger inom skärpedjupet. Dock blir denna kontroll av ren nödvändighet väsentligt mörkare än den vanliga sökarbilden, vilket ställer större krav på ens synförmåga.

Det bör också nämnas att det tyvärr inte längre är självklart att alla nya systemkameror har ett reglage för skärpedjupskontroll; den verkar vara förbehållen mer avancerade modeller.